Vi klappar ju om och rör våra hundar dagligen, ofta kanske på ett omedvetet plan och det är ju både rimligt och naturligt. Men man kan också på ett medvetet sätt ge stöd eller påverka hundens beteende genom att läsa och förstå dess språk. Hundar kommunicerar genom en rad subtila signaler och när vi är uppmärksamma på dessa nyanser kan beröringen anpassas för att ge inverkan på hunden. En hund som visar avslappnat kroppsspråk kan svara väl på långsamma strykningar över ryggen, medan en hund som visar osäkerhet kan behöva mer stilla och kortvarig kontakt, eller i vissa fall ingen beröring alls.

Taktil beröring betyder kroppslig kontakt som upplevs via känseln, alltså fysisk beröring som registreras genom huden. Ordet taktil kommer från latinets tactus som betyder ”beröring” eller ”att röra vid”.

Kommunikationen mellan människa och hund är i stor utsträckning icke-verbal. Forskning inom etologi och antrozoologi visar att hundar är särskilt mottagliga för mänskliga kroppssignaler, blickar och gester (Miklósi & Soproni, 2006). Den ordlösa kommunikationen kan betraktas som en central mekanism i det tvärartsliga samspelet.

En betydande del av denna kommunikation sker genom taktil beröring. Beröring har visats ha fysiologiska effekter både hos människa och hund, exempelvis genom minskade stressnivåer och ökad frisättning av oxytocin, vilket främjar social anknytning och välbefinnande (Handlin et al., 2011). Genom fysisk kontakt kan människan överföra trygghet och förstärka relationella band, samtidigt som hunden får en direkt sensorisk återkoppling som kan reglera dess emotionella tillstånd.

Effektiv taktil beröring kräver både sensitivitet, timing och förmågan att tolka hundens signaler. Det handlar inte enbart om att röra vid hunden, utan om att använda beröring på ett medvetet och anpassat sätt som inte bara stärker relationen, men som också kan fungera som ett effektivt verktyg. I praktiken handlar det om allt från att stryka, klappa och klia till att hålla eller ge mer tryck i beröringen.

Exempel på effektiv användning av taktil beröring kan vara:

  • Långsamma strykningar med "rätt tryck" vid vila, vilket kan verka lugnande och bidra till sänkt puls och avslappning.
  • Kortare, lekfulla klappar eller lättare buffar under träning eller lek, som kan förstärka hundens engagemang och glädje i interaktionen.
  • Mjuka tryck eller hållande beröring vid veterinärbesök eller andra stressfyllda situationer, för att förmedla trygghet och stöd.
  • Kliande eller masserande rörelser på bröst eller öronbaser, vilket ofta upplevs som belönande och kan användas för att förstärka positivt beteende.

Det är dock viktigt att betona att taktil interaktion inte är universellt positiv. Hundars respons på beröring varierar beroende på individens temperament, tidigare erfarenheter och den specifika kontexten. Exempelvis kan en hund som är stressad eller rädd uppleva fysisk kontakt som påträngande snarare än lugnande. För att kommunikationen ska bli funktionell krävs därför en situationsanpassad beröring.

Observera och känn din hund. När är beröringen lugnande eller när höjer den tempot? Hur kan du använda taktil beröring för att ge stöd?

Här får Stina ett fint taktilt stöd av sin matte i att kunna sitta stilla även fast det händer spännande saker i omgivningen. Lugna, trygga händer som inte håller fast och ej heller klappar och kliar aktivt för "upp-tempo".  Händerna ömson ger en lugn klapp, ömson är stilla.

Fundera på när du medvetet använder dig av taktil beröring och hur du kanske kan utveckla det?