Jag har några absoluta nejregler som gäller mina hundar – en är att aldrig kasta boll eller pinne till dem. Folk blir ibland förvånade, detta är ju en av de mest klassiska lekarna med hund och man tänker att man aktiverar hunden och gör den trött samtidigt som hunden känns glad. Hur ska man annars leka med den? Jag ska här försöka förklara varför detta är absolut förbjudet i min värld – främst vad kastleken kan orsaka, med stöd i veterinärmedicinsk och etologisk kunskap.
Fysiska risker
Att springa efter kastade föremål i hög hastighet och göra plötsliga inbromsningar och tvära vändningar utsätter hundens leder, senor och muskler för stora påfrestningar. Detta kan leda till skador på både rygg, nacke, leder och ben i form av muskelsträckningar, korsbandsskador, whiplash, diskbråck mm. Ofta är hundarna heller inte heller uppvärmda för denna snabba lek vilket dessutom ökar risken.
När det gäller pinnar finns även en allvarlig skaderisk vid själva greppet eller fångandet av pinnen. Skador i munhålan, halsen eller matstrupen förekommer och kan faktiskt bli livshotande.
Mentala och beteendemässiga risker
Kastlekar bygger upp ett högt stresspåslag vilket kan leda till överaktivering av hundens nervsystem, vilket i längden kan påverka dess förmåga att varva ner och kunna koppla av. En hund som ständigt stimuleras med boll- och pinnkastning kan bli lättstressad, lite manisk eller till och med utveckla tvångsmässiga beteenden.
Kastlekar och hundens jaktbeteende – en etologisk förklaring
När man kastar en pinne eller boll till en hund, aktiveras flera delar av hundens medfödda jaktbeteenden. Dessa jaktbeteenden är sekvenser som var för sig ska ta tid för hunden att utföra och ej göras repetitivt. En varg kan exempelvis spendera timmar av den första delen av jakten, det vill säga själva lokaliseringen, sedan ytterligare lång tid att smyga och så vidare – medan man i kastlekar drämmer iväg en pinne eller boll i högt och upprepande tempo.
Den jaktetologiska sekvensen
De olika jaktbeteenden hos hundar:
- Lokalisering
Hunden (vilda hunddjur) skannar av omgivningen, reagerar på rörelser och ljud. Sökandet och spårandet kan pågå i timmar. - Fixering
Ögonen låser sig på föremålet, kroppen spänns, hunden blir mer koncentrerad. - Smyga
Hunden rör sig ljudlöst och kontrollerat, redo att attackera. - Jaga
Snabb förföljelse i olika tempon av det rörliga bytet – detta är det moment som direkt triggas av en kastad pinne eller boll. - Valla
Valla, omringa, stoppa, driva och fösa. - Fånga
Bytet fångas med munnen – här kommer momentet in när hunden "fångar" pinnen. - Dödandet
Hos vilda hunddjur följer här en kraftfull bettsekvens för att döda bytet. Hos domesticerade hundar är uttrycks denna del genom ruska eller skaka. - Slita/äta
Byte slits isär och äts – detta moment finns kvar i vissa former av tuggande. - Matsmältning
Mycket energi går åt till att smälta maten och hunddjuret vilar gärna.
Vad händer när man kastar en pinne eller boll?
När vi kastar ett föremål aktiveras framför allt jaktmomenten jakt och fångst – ofta i snabb följd och med hög intensitet. Två beteenden som alltså ska föregås och avslutas med av timmar av andra jaktbeteenden. Det rörliga föremålet uppfattas av hundens hjärna som ett potentiellt byte. Eftersom belöningen (att "fånga") kommer varje gång hunden springer efter och tar föremålet, förstärks beteendet snabbt och kraftfullt. För vissa hundar, särskilt raser med starkt jakt- eller vallningsdriv, kan detta bli ett nästan tvångsmässigt beteende. Jag är absolut för att ge hunden utlopp för dess jaktbeteenden – som alla hundar har i mer eller mindre grad, det skulle alla hundar må bättre av. Men det finns bättre alternativ i andra former.
Konsekvenser av upprepad jaktaktivering
Att ständigt trigga dessa delar av jakten utan möjlighet till naturligt förspel och avslut skapar ofta en form av frustration eller stress i kroppen. Hunden får aldrig öppna eller stänga ner hela jaktkedjan på ett etologiskt tillfredsställande sätt. Detta kan leda till:
- Ökad stress och svårighet att koppla av
- Överdriven boll- eller pinnfixering
- Tvångsbeteenden (t.ex. ständigt sökande efter något att jaga)
- Sämre impulskontroll i vardagen
- Påverkan på hundens mag- och tarmsystem
Vanliga tvångsbeteenden som kan uppstå vid överaktivering eller jaktstimulans:
Bollfixering / objektfixering
Hunden blir besatt av att söka efter eller stirra på bollen eller pinnen, även när inget kastas. Den kan vägra slappna av, tigga om att leken ska börja, eller vakta bollen.
Stirra och vaka
Hunden kan fixera blicken på dörrar, händer, fickor eller områden där leksaken "brukar" komma ifrån. Detta kan likna vallningsbeteenden, men blir tvångsmässigt när hunden inte kan släppa det.
Skuggjakt / ljusjakt
Efter upprepad jaktträning på rörliga föremål kan vissa hundar börja jaga skuggor, ljusreflexer eller andra "osynliga" rörelser. Detta är ett av de mest klassiska tvångsbeteendena.
Stereotypa rörelser eller snurrande
Hunden kan börja snurra runt sin egen svans, springa i cirklar, eller "jaga ett spår" på golvet som inte finns.
Överdrivet slickande eller bitande
Vissa hundar börjar slicka på sina tassar, kroppen eller föremål tvångsmässigt – ibland tills sår uppstår. Det kan vara ett sätt att försöka lugna sig själv.
Vokalisering
Hunden kan börja skälla, gnälla – särskilt i väntan på lek eller när den inte får sin "belöning" (t.ex. bollen). Det handlar ofta om frustration.
Påverkan på hundens mag- och tarmsystem
När hundar upprepade gånger utsätts för stress, som t.ex. den typ som uppstår vid hetsiga kastlekar med boll eller pinne, påverkas hela kroppen – inte minst det autonoma nervsystemet och därmed matsmältningssystemet. Tecken på detta kan vara matvägran, gastrit, rapning/hostning, varierad konsistens på avföringen, mer mottaglig för maginfektioner, nedsatt näringsupptag mm.
Ett mer hållbart sätt att aktivera
"Detta var den mest tråkiga text jag läst" tänker du som upplever gjädje och samspel när du kastar boll eller pinne till din hund. Well. Det finns andra alternativ till att aktivera din hund på ett mer hållbart vis. Istället för att uppmuntra till oreglerad jaktlek stimulera hunden på ett balanserat sätt, genom spårning, nosarbete, problemlösning eller dylikt.
- Berikning: Låt din hund få utlopp för sina medfödda beteenden genom berikning.
- Spårarbete: Låt hunden följa ett doftspår och jobba i ett lugnare tempo, vilket aktiverar både hjärna och nos utan att stressa kroppen.
- Nosarbete och söklekar: Ger möjlighet till koncentration och problemlösning.
- Lek med kontroll och regler: Exempelvis att låta hunden "vänta" innan den får springa. Ta upp en kotte när ni är i skogen, hantera den en stund i handen så att den får din doft. Be hunden vänta och kasta iväg den. Säg varsågod och låt hunden söka upp den.
Aldrig kasta?
Får man aldrig kasta grejer åt hunden? Jo absolut. Som slutbelöning i en agilityrunda, eller när du vill få upp farten i en inkallning osv osv. Det finns flera exempel – men detta blogginlägg handlar om att slentrianmässigt och upprepande kasta boll eller pinne till sin hund. Sluta.
